Jag drömde inatt
Det var en sån där dröm då man verkligen inte vill vakna. - nej, ingen sån dröm.
Jag var tillbaka i sommaren 2001 då jag bodde i Göteborg och träffade två av de mest fantastiska människorna någonsin. Vi träffades på ett tåg mot Halmstad, det var midsommarafton och vi hade ingenstans att bo. Vi festade loss rejält jag och mina andra vänner, träffade tågpersonerna igen och jag kletade ner deras festfixares gardiner med mat -vilket jag absolut inte har något minne av- och vi blev bästa vänner. Mycket på grund av att jag glömde min jacka på den festen och vi var tvungna att träffas igen. Sen träffades vi av en slump innan en spelning med Håkan Hellström på Trädgår’n vilket resulterade i att jag köpte biljetter på svarta marknaden för 500 spänn till en knapp timmes show. Men de var det värt eftersom vi efter den kvällen umgicks varje dag i två oförglömliga sommarmånader (med undantag för en Cypernresa från min sida).

Vi halkade ifrån varandra
Som så ofta gled vi isär. Vi som var så oslagbart lyckliga med vår tillvaro som tre singlar på väg mot evigheten. Jag träffade min sambo Emma, Jenny blev tillsammans med en annan grabb och Nina flyttade tillsist in med sin grabb i Göteborg. Vi har inte träffats på snart tre år. Kanske skulle det bli så bara.
Jag saknar dem ibland, fast har inte tänkt på det så mycket innan. Men det blir ju så när man drömmer. Tankar kommer tillbaka och de är ibland riktigt minnesvärda. Och är det något minne av riktigt bra och fantastiska vänner så är det ett minne för livet.