Dagens måltid består idag av kokt ris, ungstekt kyckling och thaisås.
Men det är allt annat än varje dag -snarare varannan eller vartredje- som vi ställer oss i köket och bränner av lyxrätter, som vi faktiskt kan både jag och min sambo. Vi är jävligt hyfsade i köket men latheten tar vid hellre än kreativiteten när det är dags för krubb.

Varför blir det så lätt skräpmat?
Varför blir det så lätt Coca Cola?
Jag älskar de båda och vet lite om indgridienserna och att de båda innehåller vissa beroendeframkallande ämnen såsom koffein osv. Men jag skall inte skylla på vad jag äter och dricker faktiskt. Det är ju mitt eget val att sätta mina frustande gaddar i en karatefriterad räka på Restaurang Peking, svepa tre cokes inom en halvtimme eller äta en drypande frukost på Mc Donald’s och jag gillar det.

Nackdelen är att det inte är särkilt bra för mig att trycka i mig 3 – 5 mål dyngmat i veckan och även fast jag ligger kvar på mina stadiga 70 bleka kilo sedan jag slutade spela hockey för fyra år sedan så finns tankarna om blodproppar, dåligt blodtryck och usla värden blodsocker. Det kanske är dags att släppa den stressiga reportagelunchen -som visserligen brukar bli otippat slapp och lugn ändå- och börja tänka på hur länge jag vill att kroppen ska hålla. Det är ju i grund och botten bara jag som kan ändra på mina vanor och när allt kommer omkring vill jag nog leva ett tag. Jag har inte kvar lev-livet-hårt-och-snabbt-tills-du-säckar-ihop-med-en-skrumplever-och-sjuttiotvå-underhållsräkningar-inställningen längre så jag är en bit på väg. Och det tänker jag fira med att äta hemlagad mat i en vecka, så får vi se. För det är som den amerikanske dokumentärfilmaren Sam Morgan säger angående snabbmatskedjorna.
“Vem vill du ska dö först, du eller dem?”